SjukhuskyrkanJag gjorde i våras ett studiebesök hos Sjukhuskyrkan på Sahlgrenska sjukhuset tillsammans med civilminister Stefan Attefall (KD). Vi fick en god genomgång av verksamheten och bredden av deras arbete beskriven.  I samband med sjukdom kommer ofta frågor av existentiell natur. Av denna anledning erbjuder Sjukhuskyrkan enskilda samtal och en lugn miljö för eftertanke och kontemplation. Vi fick även höra om den goda samverkan och förmedling av kontakter som sker bland företrädare för olika trosinriktningar i för människor mycket svåra situationer. Präster, pastorer, imamer och rabbiner verkar sida vid sida. 

På dagens regionfullmäktigesammanträde försökte jag ställa en fråga till ordföranden i Sahlgrenskas styrelse Kerstin Brunnström (S). Men då hon inte var närvarande kommer svaret få vänta till den 17 april. Bakgrunden till frågan är att på senaste sammanträdet för Sahlgrenska Universitetssjukhuset den 20 januari 2012 beslöt styrelsen att avveckla stödet till registrerade trossamfund för denna verksamhet, förutom det som gäller upplåtelse av lokaler och vissa kontorsfunktioner. Detta trots att det i handlingarna går att läsa:

…verksamheten upplevs som mycket positiv och nödvändig av patienter, anhöriga och till viss del av anställda…

Beslutet har så vitt jag förstår inte föregåtts av någon som helst dialog med berörda parter. Det kom tvärtom som en total överraskning, när Sjukhuskyrkan själva hörde av sig till sjukhusadministrationen. Min fråga är därför:

Anser Kerstin Brunnström (S) och den politiska ledningen att patienter och anhörigas behov av andlig vägledning i anslutning till en sjukhusvistelse minskat under det senaste året i Göteborgsområdet?